Snacka om att denna sommaren bara kom och gick i ett nafs. Idag blåser det kallt och höstkänslan har verkligen infunnit sig.
Måendet pendlar i raketfart som vanligt. Ena stunden är det okej eller t.o.m. bra och andra så är det så mörkt att jag inte ens vill prata om det.
Har hållit mig sysselsatt med nya huset iallafall och även om det är sjuk slitsamt så får man hålla tankarna på någonting annat. Sen har jag fantastiska människor i min närhet som har ställt upp och hjälpt till att köra och renovera, hade aldrig klarat de utan dom. Mycket är gjort men mycket är kvar med men börjar se ljuset i tunneln iallafall och om en vecka eller något kanske man kan börja flytta in förhoppningsvis.

Varit och röstat idag med. Har ni röstat än? Ska ni rösta? Tycker det är otroligt viktigt att använda sin röst, oavsett om man så röstar blankt.
Resten av dalen är jag solo så ska passa på att åka hem till mamma en runda och få i mig lite middag.

Glöm inte trycka på hjärtat nedanför om ni gillar inlägget ♥

Så idag blir det ett inlägg mitt i natten. Det blir inte många inlägg alls nu för tiden för jag har noll inspiration eller motivation till något känns det som. Idag testar jag nya sömntabletter och ni förstår säkert hur det går med tanke på detta inlägg. Det var inget vidare alls helt enkelt.
Första augusti idag med och jag känner verkligen hur denna sommaren bara sprungit iväg, hann knappt känna den komma. Livet har gått i en enda dimma, vet oftast inte vilken dag det är eller något annat vettigt för den delen. Försöker ta en dag i taget och bara överleva.
Har haft några ljusglimtar men de få dagar som jag orkar göra någonting straffas jag ofta för i efterhand då kroppen inte vill som jag.
Ska slå på något att lyssna på och förhoppningsvis bli något trött iallafall.

Glöm inte trycka på hjärtat nedanför om ni gillar inlägget ♥

Så var det söndag igen. Det känns verkligen som att den här sommaren bara sprungit iväg, om inte allt för lång tid är det augusti. Beror kanske på att hela livet känns som en enda dimma just nu. Hälften av tiden vet jag inte ens vad det är för dag. Tacksam för varje dag man vaknar och ens orkar lämna sängen. Sitter som vanligt mellan stolarna med vårdcentralen och ätstörningsenheten där de pga långa köer och semester inte kommer finnas någon tid de närmsta månaderna troligtvis. Får hoppas det kanske kommer en lucka eller så. Behöver komma igång med någon form av rutiner men det är svårt när man går runt i dvala.
Om vi ska prata om någonting roligare så får vi nycklarna till huset om en vecka och det är med skräckblandad förtjusning vill jag lova. Ska bli fantastiskt att få något eget att landa i men skulle ljuga om jag sa att jag inte lär gråta en skvätt över att lämna Therese med familj. Det har verkligen varit en trygghet att få ha folk omkring sig och det är väl först efter flytten som livet och psyket kommer testas på riktigt. Wish me luck.

Glöm inte trycka på hjärtat nedanför om ni gillar inlägget ♥